År 1844 förkunnade Báb att den i religionerna utlovade Gestalten snart skulle framträda och att hans budskap skulle innehålla nycklarna till mänsklighetens enhet. Bahá’u’lláh anslöt sig till hans efterföljare och blev snart, liksom andra av Bábs anhängare, föremål för förföljelse. Bábs reforminriktade läror och hans tolkning av religionen, som avvek från traditionella tolkningar, gav upphov till en landsomfattande rörelse och mötte starkt motstånd från tidens religiösa lärda, som skarpt fördömde hans budskap. År 1850 avrättades Báb som kättare och omkring 20 000 av hans anhängare dödades. Bahá’u’lláh förlorade all sin världsliga egendom. Han fängslades, torterades och förvisades från Persien. Därmed inleddes hans 40-åriga landsförvisning och förföljelse.

År 1863 förklarade Bahá’u’lláh att han var Guds budbärare för denna tid och att hans läror utgjorde en naturlig fortsättning på de tidigare stora religionernas verk. Han utmanade rådande föreställningar om religion, rättvisa och jämlikhet. Bahá’u’lláh skrev till sin tids kungar och härskare samt religiösa ledare och uppmanade dem att avstå från maktbegär och girighet samt att samlas för att lägga grunden för världsfreden. Han skisserade principerna och strukturen för en ny världsordning. Bahá’u’lláh skrev:

Den tid skall komma då den tvingande nödvändigheten av att hålla en bred, allomfattande sammankomst av människor allmänt kommer att inses. Världens härskare och konungar måste bevista den och måste, då de deltager i dess överläggningar, överväga sådana mått och steg som kommer att lägga grunden för världens stora fred bland människorna. En sådan fred kräver att stormakterna beslutar sig för att inbördes fullt försonas, så att lugn kan skapas för jordens folk. Skulle någon konung gripa till vapen mot en annan måste alla gemensamt resa sig och hindra honom. Om detta åstadkommes skall världens nationer ej längre behöva rusta sig utom i syfte att bevara sina rikens säkerhet och upprätthålla ordningen inom sina egna områden. – – Den dag närmar sig då alla världens folk kommer att ha antagit ett universellt språk och ett gemensamt skrivsystem. När detta uppnåtts skall det för en person på resa, vilken än stad hon besöker, vara som att komma hem. – – Den som i dag viger sig åt att tjäna hela mänskligheten är förvisso en sann människa.

I sina skrifter om människans natur och andliga utveckling fortsätter Bahá’u’lláh den etiska linje som tidigare världsreligioner har dragit upp. Människans livsuppgift är att utveckla goda egenskaper genom tjänst: ”Betrakta människan såsom en gruva rik på ädelstenar av oskattbart värde. Fostran allena kan förmå den att framvisa sina skatter och göra det möjligt för mänskligheten att draga fördel därav.”